Det är så komiskt det här hur jag fungerar. Nu när jag har kört min kur på måltidsersättning i tre veckor så är godissuget som bortblåst. Fortfarande fast jag snart ätit vanlig mat i en vecka. Jag kan tänka på godis ibland och tänka att visst hade det varit gott. Jag har varit lite sugen på glass eller kardemummabulle men inte sådär hysteriskt. Det är så skönt att komma in i detta tillstånd. Det gör mig inget att andra sitter och äter gotter framför ögonen på mig. Jag kan stå emot. Eller så kan jag tex ta lite efterrätt och nöja mig med det utan att det skapar ett enormt sug efteter mer. Har varit på två kalas i helgen och jag åt det jag ville och tog lite av efterrätterna. Det är ju så här jag vill ha det. Att äta det jag känner för när jag tycker att det är värt det och seda vara nöjd. Nöjd med att ha smakat på det goda men inte vräka i mig.
Jag vet att mitt sug med största sannolikhet kommer att komma tillbaka såsmåningom. Men just nu känner jag mig nöjd och belåten och det är en skön känsla. För det mesta vill säga. Blir jag uttråkad blir jag lätt ”hungrig”. Så jag håller mig sysselsatt.
Men jag vet också att jag får akta mig nu. Jag ska inte stå stilla i vikt utan jag ska fortsatt ner i vikt. Några kilon till. Så att jag får nå min målvikt och känna den segern. Så det gäller ju ändå att ha ett visst fokus även om jag vill tillåta mig själv att smaka av det goda ibland också. Att hitta det där natuliga sättet till en sund viktminskning eller att hålla vikten när målvikten väl är nådd.
Så nu kör jag på. Koncentrerar mig på det som är bra och roligt. Tänker inte stirra mig blind på det jag inte kan tillåta mig att äta just nu. Det gör ju inte mig gladare att titta på vad andra kan äta eller äter. Nej fokus på mig och det jag väljer att stoppa i mig. Det är ju liksom bara dumt att gå och älta det jag inte får äta eller hur mycket/lite jag får äta. Bättre att fokusera på alla läckerheter som jag kan äta. JUST DO IT lixom!
Ja lägger in allt jag äter och dricker i ShapeUp appen. Det fungerar bra. Ibland ligger jag kanske lite i överkant (som när jag varit på kalas). Men då får jag göra det. Det är inte i överkant för att jag ska gå upp i vikt utan mer så att det kanske fördröjer viktminskningen lite lite. Det viktiga är att jag är ärlig mot mig själv och inte blir sådär nitisk för då tror jag att jag kommer att sparka bakut fortare än kvickt. Det gäller ju även att lägga in de alkoholhaltiga dryckerna. Och jag är faktiskt lite förvånad över att de inte ger mer kcal. Planerar jag bara så är det faktiskt ok med AW eller lite öldrickande ibland. De där mysiga stunderna.
Å så har en vän/massör/instruktör lovat mig att ta med mig till gymmet när jag är redo för det. Hon ska visa mig sitt program och se om det kan passa mig. Bästa! Det är jag jättetacksam för. Jag har sagt att jag vill komma igång i gymmet och hon erbjöd sig direkt för hon förstår att jag behöver den där extra puschen. Så tackam för att ha så stöttande och förstående vänner. Och så får vi lite kvalitetstid ihop. Det är ju hur bra som helst.
Jag ska nog få fason på denna kroppen till slut. Känner att jag är en bra bit på väg. Jag känner mig stark. Jag börjar hitta mig själv i min kropp. Jag börjar tycka om min kropp. Det är lite svårt att skriva detta men det är nog så trots allt. Min kropp börjar få en styrka och en smidighet. Och det är jag tacksam för. Jag utmanar mig själv ibland och klarar mer och mer. Så mycket mer än vad jag någonsin trott.
Idag anmälde jag mig till MalmöMilen. Jag vågar knappt skriva det men jag tror minsann att jag ska satsa på att få en tid under 60 minuter. Det blir tufft. Men jag tror mig vara redo nu. Om kroppen bara håller och jag får till några intervallpass så ska jag nog vänja mig vid ett lite högre tempo än vad som jag anser vara bekvämt. Jag ska se till att få mina ben stretchade, masserade och uppmjukade så att jag inte får tillbaka mina löparknän. Planera och underlätta för kroppen att klara av det.
Wohoooop! Here I gooooo!
jag camilla 